Urinvägsinfektion hos barn

Urinvägsinfektion är den allra vanligaste bakteriella infektionen hos barn och beror på att bakterier kommer in i urinröret, oftast på grund av dålig hygien.

(Ett nytt fönster öppnas)

Urinvägsinfektion hos barn

Hur vanligt är det med urinvägsinfektion hos barn?

Infektion i urinvägarna hör till de vanligaste bakteriella infektionerna hos barn. Det är bakterier från huden, ofta från avföringen, som tar sig in i urinröret och upp till urinblåsan. Infektion med tarmbakterie E.coli är den vanligaste orsaken till urinvägsinfektion och den finns normalt i tarmen och vid tarmöppningen. Urinvägsinfektionen kallas även för blåskatarr eller cystit.

Urinvägsinfektion är vanligare hos pojkar upp till sex månaders ålder, därefter är det vanligare hos flickor. Könsfördelningen är jämn under det första levnadsåret. Anledningen till denna skillnad beror på urinrörets längd och att flickors urinrör sitter närmare ändtarmsöppningen. Eftersom en urinvägsinfektion beror på bakterier som vandrar upp genom urinröret till urinblåsan – och i vissa fall även upp till njurarna – så har urinrörets längd en viktig betydelse för spridningen av bakterierna. Hos spädbarn kan en urinvägsinfektion därför mycket snabbare även leda till njurbäckeninflammation. Hos små barn kan det vara svårt att avgöra om symtomen visar på urinvägsinfektion eller njurbäckeninflammation. 

Njurbäckeninflammation hos barn

En ovanligare form av urininfektion är när den når högre upp i njurbäckenet. När bakterier spridit sig vidare från urinblåsan till övre urinvägarna eller till en eller båda njurarna har barnets drabbats av en njurbäckeninflammation. Om urinen stannar länge i urinblåsan eller om urinblåsan inte töms helt kan bakterierna lättare få fäste genom att föröka sig och sprida sig i urinvägarna. Orsaken till att bakterierna sprider sig till njurarna kan bero på medfödda egenskaper i urinvägarna som gör att bakterier lättare kan ta sig fram men det kan också bero på vilken bakterie det handlar om, eftersom en del bakterier har lättare för att ta sig upp till njuren. Barnet kan få hög feber, må illa och kräkas och känna sig riktigt sjuk om det drabbats av en njurbäckeninflammation.

Hur märker man att barnet har en urinvägsinfektion?

De vanligaste symtomen på urinvägsinfektion är att barnet behöver kissa ofta och att det svider när barnet kissar. Barnet kan också ha svårt att hålla tätt. Urinen kan lukta annorlunda och även blod i urinen kan förekomma. Det är också vanligt att barnet har ont i magen och kan också få feber. Små barn kan ha svårt att förklara vad som känns fel men kan visa sig irriterad, grinig och ha svårt att komma till ro. Spädbarn som drabbas av urinvägsinfektion får ofta feber och sämre aptit. För en säker diagnos krävs urinprov.

Blod i urinen

En infektion i urinvägarna kan irritera slemhinnorna så att små blodkärl kan läcka ut blod i urinen. Urinen varierar normalt i färg och doft beroende på vad barnet har ätit och druckit, vilket är helt normalt. Om barnet t ex ätit rödbetor så färgas urinen röd. Om man inte tar hänsyn till vad barnet ätit kan det vara lätt att tro att urinen innehåller blod – vilket kan avgöras med urinprov.

Barnet kan också ha blod i urinen utan att det syns med blotta ögat, men ett urinprov kan lätt avgöra det. I blöjan på ett spädbarn kan man ibland se en tegelröd fläck som kan uppfattas som blod, men det kan bero på uratkristaller, salter i urinen, vilket är normalt. Andra orsaker till blod i urinen kan vara ärftliga njursjukdomar eller njursten.

Om man misstänker att barnet har blod i urinen behöver barnet undersökas och lämna urinprov och kanske även ett blodprov. Ett blodprov kompletterar information om blodvärdet, antalet vita blodkroppar och njurarna funktion.

När ska man söka vård?

Misstänker man att ett barn fått urinvägsinfektion bör man söka sjukvård så snart som möjligt, eller ringa sjukvårdsupplysningen för rådgivning.

Ont i magen kan bero på många saker. Men om barnet har symtom på urinvägsinfektion och ont i magen med smärtor som inte går över eller blir värre, eller ont i magen i kombination med feber ska man söka vård direkt. Spädbarn/små barn som får upprepade febertoppar och ibland kräkningar kan man misstänka fått njurbäckeninflammation och kontakt bör då tas med medvårdhivare snarast. Risken för bestående njurskador ökar vid långvarig infektion.

Upprepade urinvägsinfektioner

Om urinvägsinfektioner återkommer ofta kan man misstänka att det finns missbildningar i urinvägarna. Den ”ventil” som ska skilja urinen i urinblåsan från den i urinledaren som kommer från njuren kan ”läcka” så att urin kan rinna tillbaka. Dubbla urinledare mellan njure och urinblåsa kan förekomma, likaså medfödda förträngningar, vilka ökar risken för urinvägsinfektioner. Tömningen av urinblåsan kan också störas på grund av neurologiska sjukdomar eller ryggmärgsbråck.

Kan man undvika urinvägsinfektioner?

Ja, det finns många goda råd som kan hålla urinvägsinfektioner borta. Dålig toaletthygien kan orsaka urinvägsinfektion. En bra toaletthygien innebär att man torkar barnet framifrån och bakåt, det vill säga från urinröret /slidan mot ändtarmsöppningen och aldrig åt motsatt håll. Det är när tarmbakterier förs mot urinröret som risken ökar för att tarmbakterier ska ta sig in i och upp genom urinröret till urinblåsan. Lär barnet att torka sig rätt redan från början.

Det är viktigt att barnet dricker regelbundet, gärna vatten, så att urinblåsan spolas igenom dagligen. Det också viktigt att barnet får den tid och den ro hen behöver för att kissa färdigt så att blåsan blir helt tömd, eftersom det minskar infektionsrisken. 

Citronvatten eller tranbärsjuice sägs försvåra för bakterier att trivas i urinblåsan på grund av att det låga ph-värdet i drycken gör urinen surare. 

Vid tvätt av underlivet, högst en gång per dag, behövs endast ljummet vatten. För mycket tvättande av underlivet med tvål, och framförallt parfymerad tvål, kan ha motsatt effekt och snarast försämra den naturliga miljön och gynna angrepp av främmande bakterier.

Det finns delade meningar om sambandet mellan kyla och urinvägsinfektion. En del anser att om slemhinnornas försvar är nedsatt till exempel genom att barnet blivit blött och kallt så ökar också risken för att en infektion får fäste. För att vara på den säkra sidan kan det därför vara bra att aldrig låta ett barn bära blöt blöja för länge och inte heller ha på sig blöta badkläder efter badet.

Behandling av barn

Om läkare konstaterar urinvägsinfektion brukar barnet få antibiotika. Behandlingen med antibiotika kan ges mellan fem dagar upp till två veckor. Barnet svarar oftast snabbt på behandlingen och kan vara symtomfri redan efter ett par dagar. Det är viktigt att man fullföljer hela antibiotikabehandlingen även om symtomen på urinvägsinfektionen är borta. I annat fall kan infektionen återkomma och

Spädbarn och barn som är uppenbart påverkade av sin infektion brukar ofta läggas in på sjukhus.

Om ett barn får diagnosen njurbäckeninflammation kan det behöva få vård på sjukhus för att få antibiotika direkt i blodet, intravenöst. Urinvägsinfektioner hos barn kan vara återkommande och i vissa fall kan läkare då ordinera antibiotika i förebyggande syfte om det t ex finns risk för att njurarna kan skadas. Antibiotika i förebyggande syfte kallas också för profylaktisk behandling.


Publicerad:
Uppdaterad:
Skribent: Elisabeth Johansson
Källor: Tryggabarn.nu, 1177.se, netdoktor.se, infektionsguiden.se, internetmedicin.se

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *