Urinvägsinfektion behandlas främst med antibiotika för att undvika att bakterierna sprids, men även för att minska symtomen. Innan behandling kan en urinodling behöva göras, för att se vilka bakterier det handlar om.
(Ett nytt fönster öppnas)
Hur behandlas urinvägsinfektion?
Urinvägsinfektion (UVI) beskriver ett spektrum av olika tillstånd där urinvägarna är påverkade av bakterier. Antibiotika har i allmänhet god effekt på urinvägsinfektioner och kan ges både intravenöst och i tablettform. Syftet med en antibiotikabehandling är främst att förkorta perioden med symtom men även att förhindra att bakterierna sprids vidare till njurarna och orsakar en njurbäckeninflammation eller i värsta fall en blodförgiftning.
Vissa bakterier som orsakat en urinvägsinfektion är antibiotikaresistenta vilket innebär att infektionen är svårbehandlad. Svårast att behandla är vissa av de bakterier som vi för med oss från utlandet och som blivit resistenta mot antibiotika, och därmed inte påverkas av antibiotika.
För att hitta rätt behandling måste en korrekt diagnos ställas utifrån infektionen art och komplexitet. I komplicerade fall där man t ex misstänker kolonisering av resistent bakterie kan både urinodling och blododling behövas inför valet av rätt behandling. Patientens ålder och njurfunktion är också faktorer som vägs in vid valet av antibiotikum.
Olika former av urinvägsinfektioner:
- Cystit (blåskatarr) – Infektionen är lokaliserad endast i de nedre urinvägarna. Vid måttliga besvär kan man i samråd med sin läkare komma fram till att man bör avvakta med antibiotikabehandling. Om urinvägsinfektionen accelererar kan ett antibiotikum behövas för att bemästra infektionen.
- Asymtomatisk bakteriuri – När upprepade urinprov påvisar bakterier i urinen utan att individen har symtom från urinvägarna brukar behandling avvaktas om inte den drabbade är gravid.
- Akut pyelonefrit – En njurinfektion eller njurbäckeninflammation påverkar njurvävnaden och kräver snabb behandling.
Upprepade eller komplicerade urinvägsinfektioner kan kräva noggrann gynekologisk undersökning och urinodling för att förstå orsaken till de återkommande infektionerna.
Urinodling för art- och resistensbestämning
För att hitta rätt antibiotikabehandling måste man ibland göra en så kallad urinodling. Man får då lämna urinprov och vänta på svar på vilken bakterie som orsakat urinvägsinfektionen. Urinodling brukar krävas vid urinvägsinfektion hos barn, gravida och hos män. De görs också vid terapisvikt då patientens symtom förvärras trots behandling med antibiotika. Om misstanke finns att urinvägsinfektionen kan ha orsakats i ett land med ökad förekomst av antibiotikaresistens kan också en urinodling behövas.
Exempel på antibiotika vid urinvägsinfektioner
- Amoxicillin – har utbredd resistens hos E.coli och andra enterobakterier.
- Cefalosporiner – saknar effekt mot enterokocker, och kan påverka den vaginala mikrofloran och därmed bidra återkommande urinvägsinfektioner.
- Kinoloner – Ciprofloxacin är effektivast mot Enterobacteriaceae och Pseudomonas aerugionosa. Kinoloner ska inte förskrivas tillkvinnor med okomplicerad cyctit då en ökad resistens har konstaterats till följs av överförskrivning av kinoloner. Däremot föreskrivs kinoloner vid akut njurinfektion, komplicerad urinvägsinfektion och ibland vid behandling av urinvägsinfektioner hos män.
- Nitrofurantoin är verksamt mot flertalet bakterier som kan orsaka en urinvägsinfektion och används ofta vid cystit hos kvinnor och barn. Gravida kvinnor har ordinerats just nitrofurantoin under många år utan att negativa effekter på fostret. Även i förebyggande syfte kan preparatet nyttjas för gravida kvinnor för att förhindra akut njurinfektion i slutet av graviditeten.
- Pivmecillinam – används främst för behandling av akut cystit hos barn och kvinnor.
- Trimetoprim – kan användas för behandling av urinvägsinfektion hos män eftersom den även ger terapeutiska effekter hos prostatan som också kan vara infekterad.
- Trimetoprim – sulfa – används ofta vid behandling av akut njurinfektion, särskilt hos barn.
Behandling av urinvägsinfektion hos barn
Små barn med feber eller barn som uppvisar påverkat allmäntillstånd på grund av misstänkt urinvägsinfektion bör övervakas de första dygnen. Behandlingen ges ofta intravenöst om barnet är påverkat och till exempel kräks. Vid cystit används ofta Nitrofurantoin, Pivmecillinam eller Trimetoprim. Akut pyelonefrit däremot behandlas med Ceftibuten eller Trimetoprim.
Behandling av urinvägsinfektion hos kvinnor (ej gravida)
Vid cystit, blåskatarr, är förstahandsvalet Nitrofurantion, Trimetoprim eller Pivmecillinam, Vid akut pyelonefrit rekommenderas istället Trimetoprim eller Ceftibuten.
En behandling av antibiotika kan störa vaginalflorans naturliga miljö framför allt genom att reducera halten av laktobaciller och detta kan leda till ökad risk för nya urinvägsinfektioner. Upprepade antibiotikakurer påverkar mikromiljön i vagina och tarm och kan i värsta fall öka risken för såväl urinvägsinfektioner som resistenta bakterier.
Kvinnor med upprepad blåskatarr uppger ibland att de lyckats stävja en urinvägsinfektion när de känner de första tecknen på en urinvägsinfektion genom att dricka mycket och då särskilt sura drycker såsom tranbär-, citron- eller lingondryck. Effekten är dock inte vetenskapligt styrkt.
Behandling av urinvägsinfektion hos gravida kvinnor
Vid diagnostiserad cystit används oftast Nitrofurantion, Pivmecillinam eller Cefadroxil. Om den gravida kvinnan utvecklat njurinfektion/njurbäckeninflammation så används oftast Ceftibuten.
Behandling av urinvägsinfektion hos äldre kvinnor
Äldre kvinnor med smärta eller obehag vid urinering har ofta en infektion i urinvägarna. Besvären kan också delvis bero på slemhinneatrofi på grund av östrogenbrist. På grund av äldre personers fysiologiskt sänkta njurfunktion brukar dosreduktion övervägas vid behandling av antibiotika. Behandlingstiden är densamma för äldre som för yngre kvinnor. Äldre med kateter kan redan efter 10-14 konstateras ha bakterier i urinen, men dessa bakterier behöver inte alltid leda till en urinvägsinfektion.
Onödig behandling med antibiotika av äldre kan orsaka Clostridium difficileninfektion – en besvärlig infektion i tarmen som orsakas av den rubbade bakteriefloran i tarmen och bland annat kan leda till diarréer av varierande svårighetsgrad. Patienten kan även smitta andra patienter som behandlas med antibiotika.
Behandling av urinvägsinfektion hos män
En urinvägsinfektion hos en man betraktas som komplicerad eftersom prostata ofta bidrar till infektionen och kan motverka behandling. Bakterierna kan döljas i bland annat förkalkningar i prostata vilket innebär svårigheter för antibiotikan att eliminera bakterierna.
Om den man som konstaterats ha urinvägsinfektion har feber ordineras vanligen en kinolon, Ciprofloxacin, eller Trimetoprim. Om feber inte konstaterats kan istället Pivmecillinam ordineras. Behandlingstiden vid feber i samband med urinvägsinfektionen brukar uppgå till cirka två veckor.
E.coli bakterier orsakar ca 80 % av infektionerna hos män, vilket påverkar valet av antibiotikum, men om istället urinvägsinfektionen är vårdrelaterad orsakas den oftast av andra bakterier som då ofta multiresistenta bakteriearter.
Kateterbyte kan orsaka urinvägsinfektion och den person som får feber det närmaste dygnet efter ett kateterbyte bör få antibiotikaprofylax vid nästa kateterbyte.
Upprepade urinvägsinfektioner
Vid upprepade infektioner övervägs ofta profylaktiska åtgärder. Gynekologisk undersökning kan behöva göras för att utesluta predisponerande åkommor som framfall och sköra och tunna slemhinnor hos kvinnor, på grund av östrogenbrist. För män misstänker man att även prostata är medengagerad i infektionen och man måste därför hitta ett preparat som påverkar prostaatavävnaden.
Behandling vid njurbäckeninflammation
Om urinvägsinfektionen sprider sig genom urinledarna upp till en eller båda njurarna får man en så kallad akut pyelonefrit, en övre urinvägsinfektion. Hög feber och frossa kännetecknar tillståndet som kräver snabb behandling. Allmäntillståndet är påverkat, med bristande matlust och ibland illamående och kräkningar. Infektionen kan leda till blodförgiftning varför snabb, korrekt diagnos och behandling krävs.
För att hitta adekvat behandling med antibiotika kompletteras ofta urinodling med en blododling. På sjukhus inleds vanligtvis behandlingen intravenöst för att därefter fortsätta i tablettform. Behandlingstiden är ca 7-10 dagar.
Kommentarer