Om urinvägsinfektion

En urinvägsinfektion orsakas av bakterier som kommit in i urinröret och urinblåsan. Vanliga symtom är sveda och smärta när man kissar, och en känsla av att man ständigt är kissnödig.

Vad är urinvägsinfektion?

En urinvägsinfektion orsakas av bakterier som trängt in i urinröret och urinblåsan. Det är en vanlig infektion som också kallas blåskatarr eller cystit. En allvarligare infektion är njurbäckeninfektion då bakterierna tagit sig upp från urinblåsan  genom urinledaren/urinledarna till en eller båda njurarna. Det är mest kvinnor som drabbas av urinvägsinfektion och hälften av dessa får minst en akut urinvägsinfektion under sitt liv. En tredjedel får ytterligare en urinvägsinfektion det följande året.

Urinvägsinfektionen gör urinblåsan extra känslig och blåsan signalerar att den behöver tömmas trots att den är tom. Besvären är oftast lindriga och infektionen läker ut av sig själv inom en vecka. Hur allvarlig urinvägsinfektionen är beror på antalet bakterier i urinblåsan, hur aggressiva de är och den drabbades eget immunförsvar.

Gravida ska alltid ta kontakt med mödravården om man misstänker urinvägsinfektion på grund av ökad risk att få njurbäckeninfektion.

Varför får man urinvägsinfektion?

Det är lätt för bakterier att ta sig in genom en kvinnas korta urinrör upp till urinblåsan och föröka sig där. Kroppens eget försvar mot bakterierna sätts igång genom att vita blodkroppar styrs till urinblåsans vägg och en infektion har startat. Infektionen brukar klinga av inom en vecka. Sexuell aktivitet och viss ärftlighet är kända riskfaktorer för akut urinvägsinfektion. Känsliga perioder för kvinnor för att få urinvägsinfektion är de första åren kring sexdebuten, under graviditeten och när mensen upphört. Den vanligaste orsaken till urinvägsinfektion är att e-coli bakterier från tarmöppningen kommit in i urinröret och tagit sig upp i urinblåsan.

Användning av pessar eller spermiedödande medel reducerar halten av laktobaciller i vaginalfloran. Även sjunkande östrogennivåer efter menopausen minskar halten av laktobaciller i vaginan. Förändringar i den vaginala mikromiljön underlättar för främmande bakterier att etablera sig och orsaka urinvägsinfektion.

För män kan en urinvägsinfektion bero på problem med prostatakörteln, då prostatasjukdomar ledar till problem att tömma blåsan, och bli av med oönskade bakterier. Därför bör män, enligt vårdguiden, kontakta vårdcentralen vid urinvägsliknande symtom.

Typiska symtom på urinvägsinfektion

Vid urinvägsinfektion eller blåskatarr brukar man kissa oftare och även känna viss sveda. När man kissat kan det kännas som om man fortfarande har urin kvar och inte har kissat färdigt.

Tydliga tecken på urinvägsinfektion är:

• Täta behov av att kissa
• Det svider/smärtar när man kissar
• Smärta kring urinblåsan
• Det tränger – det känns som att man behöver kissa trots att man nyss gjort det

Njurbäckeninflammation

En urinvägsinfektion kan leda till njurbäckeninflammation om bakterieinfektionen satt sig i njurarna och njurbäckenet. Njurbäckeninflammation kan leda till feber och illamående och ska behandlas med antibiotika eftersom bakterierna annars kan sprida sig till blodet och leda till blodförgiftning. Vid graviditet kan njurbäckeninflammation vara farligt både för barnet och mamman. Ett blodprov, CRP-test, kan snabbt visa om man har njurbäckeninflammation.

Symtom på njurbäckeninflammation:

• Man känner sig ordentligt sjuk
• Hög feber
• Illamående
• Frossa
• Ibland smärta i ländryggen

Urinvägsinfektion i samband med utlandsresa eller sjukhusvistelse

En urinvägsinfektion som uppstår i nära anslutning till en utlandsvistelse eller sjukhusvistelse kan vara orsakad av resistenta bakterier. Bakterien har då utvecklat ett skydd som ökar motståndskraften mot antibiotika – så kallad antibiotikaresistens. En urinodling kan då behöva göras för att du ska få rätt behandling.

Så undviker du urinvägsinfektion

Det finns flera olika bakterier som kan orsaka en urinvägsinfektion. De flesta bakterier kommer från patientens egen tarmflora, vid tarmöppningen. Den vanligaste bakterien, E-coli bakterien (Escherichia Coli), orsakar mer än 75% av urinvägsinfektionerna. Torka alltid framifrån och bak vid toalettbesök eller vid tvätt för att undvika att bakterier förs från tarmöppningen till urinröret.

Sexuell aktivitet, pessar eller kondom med spermiedödande medel är kända riskfaktorer för akut urinvägsinfektion. De är riskfaktorer eftersom de förändrar floran av bakterier i kvinnans vagina. Genom att tömma blåsan efter samlag kan eventuella bakterier sköljas ut.

Urinkateter kan också öka risken för urinvägsinfektion. Kvarliggande urinkateter (KAD) ska därför alltid ordineras av läkare utifrån strikta indikationer. Svårighet att tömma urinblåsan, nedsatt immunförsvar och långvarigt sängliggande kan också öka risken att få urinvägsinfektion.

Det finns inga vetenskapliga studier som visar att till exempel kyla, väta eller kalla bad ökar risken för urinvägsinfektion. Inte heller att ett lågt vätskeintag ökar risken, men däremot kan ökat vätskeintag (högst 2 liter per dygn) och att tömma blåsan ofta vara gynnsamt när första symtomen på en urinvägsinfektion dyker upp.

Egenbehandling av urinvägsinfektion

Om man i övrigt är frisk men har tydliga symtom på urinvägsinfektion kan man börja egen behandling genom att dricka rikligt (högst 2 liter per dygn) och ofta gå på toaletten, för att skölja igenom urinvägarna. Tranbärsdryck föreslås ibland vid urinvägsinfektion men det finns inga vetenskapliga bevis för att dessa hjälper. Besvären försvinner hos ca 30 % av drabbade kvinnor inom en vecka, vilket innebär att det kan vara möjligt att avvakta med antibiotikabehandling enligt Läkemedelsverket. Det är alltid viktigt, även i förebyggande syfte, att regelbundet gå på toaletten och alltid tömma blåsan helt.

Behandling och läkemedel

Läkare kan ofta ställa rätt diagnos utan att ta prover. Men för att behandla infektionen med olika antibiotika, beroende på de bakterier som konstaterats, kan urinprov behöva tas och en urinodling göras. 3-5 dygns antibiotikabehandling är oftast tillräcklig. Antibiotika används främst för att förkorta tiden med symtom. Enligt Läkemedelsverket ska gravida alltid behandlas med antibiotika när man misstänker urinvägsinfektion eftersom de har en förhöjd risk att utveckla njurbäckeninflammation. För att konstatera njurbäckeninflammation kan även blodprov behöva tas.

Onödig antibiotikaanvändning kan leda till utveckling och spridning av resistenta bakterier, därför ska ordination av antibiotika göras restriktivt enligt gällande terapirekommendationer. Man kan ha bakterier i urinen utan att ha symtom på urinvägsinfektion. De är vanligtvis ofarliga och behöver därför inte behandlas med antibiotika.

Återkommande urinvägsinfektion

Som ”täta urinvägsinfektioner” räknas att man haft minst två urinvägsinfektioner som behandlats det senaste halvåret, eller minst tre under det senaste året. Personer som brukar drabbas av upprepade urinvägsinfektioner kan erbjudas medicin som man har hemma och som man tar när de typiska symtomen på urinvägsinfektion uppstår. Bakomliggande orsaker brukar utredas i samband med upprepade urinvägsinfektioner.

Äldre kvinnor kan få återkommande urinvägsinfektioner på grund av låga halter av östrogen, som leder till torra slemhinnor. Detta kan avhjälpas med ett östrogenpreparat som appliceras lokalt.

Vanliga frågor och svar

Varför ska gravida ta kontakt med vårdcentral eller mödravårdscentral om man misstänker att man fått urinvägsinfektion?
Gravida kvinnor har en ökad risk att utveckla njurbäckeninflammation efter en urinvägsinfektion och måste därför få behandling av antibiotika, anpassad efter hur långt graviditeten gått.

När ska man uppsöka läkare?
Om du misstänker att du har urinvägsinfektion och är gravid eller har blod i urinen ska du ta kontakt med vårdcentralen, enligt Vårdguiden.

Hur vet jag om jag har fått njurbäckeninflammation?
Om du misstänker att du har njurbäckeninflammation och har till exempel feber, illamående och ont i ländryggen ska du söka vård direkt.

Jag är man och har symtom på urinvägsinfektion – hur troligt är det att jag har det?
Även män kan ha blåskatarr även om det inte är lika vanligt som för kvinnor. Enligt vårdguiden bör män med symtom på urinvägsinfektion söka vård eftersom orsaken kan vara problem med prostatakörteln. Män som på grund av prostatasjukdom har svårt att tömma urinblåsan får därmed en förhöjd risk att få urinvägsinfektion.

Varför får män inte urinvägsinfektion?
Män får sällan urinvägsinfektion på grund av att de har längre urinrör än kvinnor. Ett längre urinrör gör det svårare för bakterier att kunna ta sig upp till urinblåsan.