Urinvägsinfektion hos gravida är vanligare än hos andra kvinnor. Dessutom kan en infektion vid graviditet vara skadligt för såväl mamman som barnet.
(Ett nytt fönster öppnas)
Urinvägsinfektion vid graviditet
Om man är gravid ökar risken att drabbas av urinvägsinfektion/blåskatarr. Det beror bland annat på att livmodern trycker på urinvägarna men också på hormonförändringar. Även risken för att urininfektionen i det nedre bäckenet fortsätter upp till njurarna ökar. En övre urinvägsinfektion, s k njurbäckeninflammation, under graviditet är allvarlig och behandlas alltid på sjukhus.
En urinvägsinfektion hos gravida skiljer sig från urinvägsinfektion hos andra på grund av ökad risk för komplikationer hos både fostret och modern.
Urinvägsinfektion som inte läker ut själv eller behandlas snabbt kan leda till risker både för den gravida och för barnet. Gravida med symtom på urinvägsinfektion ska därför alltid kontakta vården eller ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.
Om man har haft urinvägsinfektion flera gånger tidigare är det vanligt att man får lämna urinprov under graviditeten. Har man bakterier i urinen får man antibiotika och efter behandlingen får man lämna ett nytt urinprov för att kontrollera att bakterierna försvunnit.
Symtom hos gravida
Det vanligaste symtomet på urinvägsinfektion hos en kvinna som är gravid är sammandragningar och/eller buksmärta. Sveda vid urinering är vanligare hos icke gravida än hos gravida. Täta trängningar är ett vanligt symtom på urinvägsinfektion men också ett vanligt symtom vid graviditet eftersom livmodern ofta trycker på urinblåsan och urinblåsan inte kan hålla lika stora mängder urin som tidigare.. För att säkerställa urinvägsinfektion hos en gravid görs därför ofta en urinodling.
Slemhinnorna blir tjockare och mer svullna under en graviditet och det leder till rikligare, ofärgade flytningar i underlivet. Om flytningarna istället blir missfärgade eller luktar illa har en infektion uppstått.
Vad kan hända om man inte behandlar infektionen?
Att inte behandla en urinvägsinfektion med antibiotika ökar risken för att infektionen sprider sig till de övre urinvägarna och leder till att en eller båda njurarna infekteras och man får en njurbäckeninflammation. Risken att utveckla en övre urinvägsinfektion under graviditeten beräknas till 16-30%. En icke behandlad urinvägsinfektion kan leda till att barnet drabbas på många olika sätt. Om man inte behandlar en urinvägsinfektion kan det utlösa värkar och i värsta fall göra så att förlossningen sätter igång för tidigt och att barnets föds med en lägre födelsevikt. En njurbäckeninflammation kan leda till blodförgiftning som drabbar både barnet och mamman. Utvecklingen av barnets hjärna kan också påverkas även om vi idag inte vet exakt hur olika tillstånd hos den gravida kvinnan kan påverka barnet.
Skyddande barriärer
Barnet skyddas av infektioner av moderkakan och fosterhinnorna. Det finns också ett slem i livmodertappen som skyddar mot bakterier.
Njurbäckeninflammation
Om man misstänker att urinvägsinfektionen utvecklats till en njurbäckeninflammation ska man genast kontakta vården eftersom den kan leda till svåra komplikationer för såväl för den gravida kvinnan som för barnet.
I vissa fall kan man ha bakterier i urinen utan symtom på urinvägsinfektion. Även dessa bakterier kan förorsaka en njurbäckeninflammation varför man genast ska kontakta t ex mödravården om man får symtom på njurbäckeninflammation.
Streptokocker av grupp B Var tredje kvinna i fertil ålder bär Grupp B-streptokocker utan att ha några symtom alls. Normalt sett är denna bakterie helt ofarlig men under graviditeten kan de orsaka urinvägsinfektion som måste behandlas. Bakterien överförs sällan till barnet under graviditeten men ofta vid förlossningen. För att skydda barnet brukar man behandla den gravida kvinnan med antibiotika under graviditeten eller inför förlossningen.
Under förlossningen överförs bakterien till barnet och leder oftast inte till någon skada alls. För tidigt födda barn däremot är mer känsliga och har därmed ökad risk att bli sjuka, särskilt om de fått ner bakterierna i luftvägarna. De kan då få lunginflammation och i vissa fall även drabbas av blodförgiftning eller hjärninflammation.
Det pågår forskning för att få fram ett vaccin mot grupp B-streptokocker i syfte att kunna förebygga istället för att behöva behandla infektionen.
Urinvägsinfektion och CP-skada
Kvinnor med obehandlad eller sent behandlad urinvägsinfektion under graviditeten löper 10 gånger så hög risk att föda ett barn med cp-skada jämfört med gravida utan urinvägsinfektion.
I en europeisk studie, i vilken även svenska barn deltagit, redovisas att urinvägsinfektion hos den gravida mamman ökar risken för cp-skada hos barnet. Varje år föds cirka 200 barn i Sverige med cerebral pares, en förlamning som orsakas av en defekt eller skada på barnets hjärna. 80% av de fosterskador som leder till en CP-skada sker under graviditeten. Oftast orsakas skadan av en blödning i fostrets hjärna eller minskad syretillförsel, men denna studie har visat att även infektioner hos den gravida kvinnan kan ge cerebral pares. Närmare 20 procent av de kvinnor som föder ett barn med cerebral pares har haft en infektion, och då oftast urinvägsinfektion, under graviditeten jämfört med nästan 3 procent av övriga mammor.
Infektioner och schizofreni
Alla typer av infektioner under graviditeten, både bakteriella men också orsakade av virus, verkar enligt studier kunna öka risken för att ett barn utvecklar schizofreni. Förutom infektion/inflammation under fosterlivet har andra omgivningsfaktorer funnits ha samband med ökad risk för schizofreni: näringsbrist under graviditeten, vinterfödsel, äldre fäder, svår stress under graviditeten och förlossningskomplikationer. Schizofreni utvecklas endast hos en procent av befolkningen men att man funnit att infektioner under graviditeten kan ha samband med sjukdomen gör att skälen för tidigt hitta och behandla t ex urinvägsinfektioner hos gravida stärkts.
Behandling av gravida
Antibiotika används i behandlingen av urinvägsinfektion hos gravida kvinnor. Den typ av antibiotika man erbjuds skiljer sig inte från den man får om man inte är gravid. Pivmecillinam brukar man använda under hela graviditeten, Trimetoprim först efter tolfte veckan och Nitrofurantoin inte i anslutning till förlossningen.
Vid amning
Om man har en urinvägsinfektion som bedöms ska behandlas med antibiotika samtidigt som man ammar brukar pivmecillinam eller trimetoprim rekommenderas då dessa inte påverkar barnet. Nitrofurantoin bör man däremot inte ta så länge barnet man ammar är yngre än en månad gammal, enligt Vårdguiden.
Kommentarer